Vad kan kyrkan leverera?

I fredags, 26 april träffade jag Domprosten Hans Ulfvebrand. Han frågade bl a om jag hade några bra idéer om hur man kan lösa finansieringen till Jacobs kyrka, specifikt och till Svenska kyrkan i allmänhet. När jag får konkreta, angelägna frågor händer något i mig. Jag försöker ta det till min själ och invänta svar. Ibland kommer det omedelbart, ibland tar det lite tid. Nu, på tredje dagen efter mötet, kom ett svar till mig.

Direkt efter mötet hade mitt ego gått igång: ”Jaha, så det passar; Att prata pengar så fort vi ses. Ständigt dessa pengar. Vilken orolig och världslig kyrka vi har. Tänk att det är något av det första och viktigaste han vill dela med mig.” Jag kände blodet bubbla inom mig. Det första jag fick lära mig som konsult var att jag måste vara en utekatt. En som klarar sig, ja egentligen finner sin livsluft, ute på egna äventyr och förmår överleva, eller helst leva gott på det. En som inte är beroende av stugvärmen och ett bortklemande med fisk och grädde av andra som förser en med allt man kan tänkas behöva. Ja, jag är en utekatt. Både som konsult och präst. Jag har klarat mig på egen hand. Jag har skapat min egen utkomst, mina egna metoder, mitt eget liv. Jag är inte rädd varken för min försörjning, att arbeta hårt eller var jag ska sova nästa dag. Hur är kyrkan i jämförelse?

När jag är arg, är jag inte mitt bästa jag. Inte generös. Inte hjärtlig. Utan, jämförande, dömande och allmänt ovillig. Jag må ha rätt. Ja må kunna argumentera, till och med ”vinna” en diskussion med andra, men vad åstadkommer jag? Ska jag därför ta bort det jag skrev ovan. Kanske är det klokast? Men, nej, jag har bestämt mig att visa vem jag är och vilka matcher jag går med mig själv. Prästen Henri J Nouwen gjorde så. Genom att bjuda på hans egna kamp, det som är det mest personliga, kommer han åt det som är det mest allmänna. Jag tror på det, alltså jobbar jag så.

I mitt möte med Hans bjöd han på sitt hjärta. När han gav, skapade han en öppenhet, en förtrolighet, en närhet i vårt samtal. Jag kunde inte göra annat än att komma honom till mötes. Kärleken vann över rädslan och allt var gott. Det som skedde på det individuella planet, mellan Hans och mig, har också en större kollektiv dimension. Han ställde upp dörren till stugvärmen. Dörren in i kyrkan. Dörren jag bultat på så många gånger, men som aldrig öppnats. Och jag har fått känna av att det kanske inte är så dumt att också kunna få vara inomhus ibland. Att få vara i ett sammanhang som bryr sig om och värdesätter mig. Hans har väckt något i mig som jag tidigare haft svårt att tro på. Tack!

Jag kan gärna svara Hans med hur jag och hans företrädare Lennart Koskinen tänkte ekonomi när vi skapade Versus Populum för tolv år sen. Ett projekt för företag i city med centrum i Jacobs kyrka. Eller så kan jag berätta vårt avancerade ekonomiska upplägg vi för två år sen skapade i SeMera. Den ideella föreningen som skulle bli en träningsarena för själen – i Jacobs kyrka. Eller hur jag tänkte på slutet av nittiotalet då jag tillsammans med en riskkapitalist ville skapa Sveriges första privata församling. Kanske ska vi tänka stort och tala om att det är dags att införa kyrkpeng i Sverige på samma sätt som vi har skolpeng? Någonstans vill jag absolut tala om det jag uppfattar som Jesu syn på pengar. Och hur man ser på pengar inom Domkyrkoförsamlingen.

 

  "Jag har varit kyrka på ett annat sätt. Jag har föreläst om, men framförallt tränat, kontakten med själen. Jag har visat på det som inte är av denna världen."

 

Men det jag mest laddar för är att tala om är mina konsulterfarenheter. Min firma blev till slut väldigt ekonomiskt framgångsrik. Och jag har t o m mejslat fram en tjänst som handlar om hur man säljer sina tjänster. En av de viktigaste poängerna kring försäljning är kärleken till sin produkt eller tjänst. Och till dem man ska sälja det till. Så vad är det som andra vill betala pengar till kyrkan för? Utöver den medlemskapsavgift 67 % av svenskarna betalar? Jag är helt säker på att man inte vill betala för ”mer av samma”. Dvs de tjänster kyrkan levererar idag. Mer gudstjänster, mer orgelkonserter, mer själavård, dop, vigslar och begravningar av traditionellt snitt.

Hans beskrev i vårt möte vad han drömmer om att Jacobs kyrka ska vara när han pensioneras om sju år. Det var en inspirerande vision med massor av spänstiga idéer. Samtidigt var det knappast något t ex SEB eller Handelsbanken eller andra företagsgrannar vill betala pengar för. Frågan är om vanligt folk vill betala extra för det heller?

För snart tre veckor tog jag över ett uppdrag på en av de största förlossningsavdelningarna i Sverige av två präster på Sjukhuskyrkan. De var ombedda att föreläsa under nittio minuter om värdegrund, stress och bemötande. Det skulle de göra gratis. När jag fick förfrågan på seneftermiddagen dagen före föreläsningen skulle hållas, började jag jobba direkt. Jag träffade två chefer femton minuter efter jag fått förfrågan. Vi arbetade intensivt i tre timmar. När vi var klara hade vi ändrat på hela dagordningen och mitt uppdrag hade växt till att omfatta minst tre heldagar. Och tanken är att jag går in som en konsult med normala kostnader. Utan att de har budgeterat för det.

Nu talar de om att det skett ett mirakel på Förlossningsavdelningen. De tre lägsta cheferna har vuxit på ett personligt och professionellt plan och i ett slag skapat ett helt annat lugn och tillförsikt inom avdelningen. Barnmorskor som i protest hade sagt upp sig vill nu fortsätta att arbeta. Chefernas chef har slutat och samtal kring läget på förlossningsavdelningen sker nu direkt med sjukhusets VD. De fackliga företrädarna gör vågen och många enskilda medarbetare vittnar om att de i och med detta, påbörjar en egen inre resa. Nu har jag lagt ner motsvarande över sju arbetsdagar till ett beräknat värde av över 140 000 kronor plus moms. Och det är nu följduppdragen från sjukhuset börjar rulla in.

Vad har skett? Jag har varit kyrka på ett annat sätt. Jag har föreläst om, men framförallt tränat kontakten med själen. Jag har visat på det som inte är av denna världen. Eller om man vill använda ett kristet språk; Den helige Ande, Hjälparen, har utgjutits över arbetsplatsen och ett läkedomsunder har skett. Kärleken har segrat över rädslan. Medarbetarna har fått något av oändligt värde. Tillgång till sin egen inre skatt och sanning. Till det gudomliga i dem.

Vill Jacobs kyrka syssla med sådant behöver man inte oroa sig om ekonomin. Då ”säljer” sig kyrkan alldeles självt. Jag tror att det är en del av hemligheten. Om vi gör det vi ska, om vi vågar stå upp och vara Guds redskap, om vi har tilliten till det vi kan förmedla, om vi älskar de människor vi är satta att tjäna, då kan och ska vi helt släppa det monetära fokuset. Vår attraktionskraft kommer att lösa alla materiella behov. Är det inte det Jesus undervisar om?